När signalerna blir ett hinder för tidigt agerande

Vi pratar ofta om vikten av att agera tidigt när det finns oro för skadligt bruk eller beroende. Men hur gör vi det i praktiken?

Jag ser återkommande att olika så kallade signaler lyfts fram som viktiga. Trötthet, förändrat humör, koncentrationssvårigheter, ökad frånvaro, sena ankomster och förändrat beteende.

Problemet är att de här signalerna i sig säger väldigt lite om orsaken. Det räcker nästan att vara småbarnsförälder, gå igenom en separation, sova dåligt eller ha en period med hög arbetsbelastning för att känna igen flera av dem.

Trots det används just dessa signaler ofta när chefer ska lära sig vad de bör vara uppmärksamma på vid skadligt bruk eller beroende.

Men vad händer när vi inte känner igen det?

Samtidigt möter jag gång på gång chefer där ett skadligt bruk eller beroende har gått helt under radarn.

Den som någon gång har mött en sådan situation i arbetslivet känner kanske igen förvåningen när det senare blir tydligt vad som faktiskt har pågått.

Det är därför rimligt att fråga sig om vårt fokus på tidiga signaler verkligen hjälper oss att agera så tidigt som vi tror.

För vad händer om signalerna inte ser ut som vi förväntar oss?

När signalerna blir något vi väljer att vänta in

Om chefen lär sig att vissa signaler ska hjälpa till att identifiera skadligt bruk eller beroende finns en risk att de i stället blir något man väljer att vänta in, även när det kanske redan finns en oro för en medarbetare.

Några sena ankomster räcker inte. Ett förändrat beteende kan bero på mycket och ökad frånvaro kan ha helt andra förklaringar. Kanske finns känslan av att något inte riktigt stämmer, men det man ser stämmer inte helt med det man har lärt sig att leta efter.

Och just den oron kan vara den viktigaste första signalen. Inte som ett bevis på skadligt bruk eller beroende, utan som en anledning att stanna upp och agera på det som faktiskt har förändrats.

Då blir det både lätt och naturligt att tänka:

”Jag avvaktar lite och ser om det blir tydligare.”

Och det är just där värdefull tid går förlorad. Under tiden kan ett skadligt bruk eller beroende fortsätta att utvecklas utan att omgivningen förstår vad som faktiskt pågår.

Om chefen tar ett samtal kommer dessutom ofta fullt rimliga och logiska förklaringar. Då är det lätt att släppa den oro som finns och gå vidare. Förändringarna behöver inte heller vara tydliga hela tiden. De kan vara subtila under lång tid, bli mer märkbara under en period och sedan nästan försvinna igen.

Ett skadligt bruk eller beroende behöver helt enkelt inte utvecklas på ett sätt som är tydligt och linjärt för omgivningen.

När det till slut blir tydligt

Till slut kanske dagen kommer då medarbetaren luktar alkohol, är tydligt påverkad eller lämnar ett positivt drogprov.

Då blir det plötsligt väldigt konkret. ”Det var det jag misstänkte.” Men då har utvecklingen redan pågått länge, ibland många år.

Och här finns en större fråga. Om samma syn på signaler också ligger till grund för organisationens policy, rutiner och handlingsplaner, hur användbara blir de då för tidigt agerande?

Risken är att vi skapar arbetssätt som fungerar bra när situationen redan är tydlig, men betydligt sämre när ambitionen är att agera tidigare. När agerandet kommer sent kan konsekvenserna bli stora.

För arbetsgivare kan det innebära betydande kostnader och för medarbetaren kan utvecklingen ha hunnit få långtgående konsekvenser både i arbetslivet och privat.

För att agera tidigare behöver vi förstå

Jag tror därför att vi behöver börja någon annanstans. I mina utbildningar har jag också valt ett annat utgångsläge.

Inte fler signaler att memorera, utan en förståelse för hur skadligt bruk och beroende faktiskt utvecklas. Utgångspunkten är något vi alla kan relatera till: vårt belöningssystem och våra egna beteenden.

Många har någon gång bestämt sig för att sluta äta godis, börja träna regelbundet eller förändra en vana och sedan märkt att det var betydligt svårare än man först trodde.

Vi vet vad vi vill göra. Vi har bestämt oss. Ändå är det inte alltid så enkelt. När det gäller skadligt bruk och beroende är samma belöningssystem en viktig del av det som händer. Skillnaden är att utvecklingen och konsekvenserna kan bli helt andra.

Det gör frågan mindre främmande. Fokus flyttas från att försöka känna igen en viss typ av person till att förstå hur ett beteende kan förändras gradvis, långt innan omgivningen ser något tydligt.

Målet är att tanken ska komma tidigare

När förståelsen finns blir det också lättare att tänka en viktig tanke tidigare:

”Kan det här handla om skadligt bruk eller beroende?”

Inte som en slutsats eller en anklagelse. Och absolut inte för att chefen ska ställa en diagnos. Utan för att frågan över huvud taget ska väckas. Det är där jag är övertygad om att rätt kunskap gör verklig skillnad.

För mig är chefens oro ofta den viktigaste första signalen. Med rätt förståelse och kunskap blir det lättare att ta den på allvar och agera tidigare, i stället för att vänta på att fler eller tydligare signaler ska visa sig.

För om vi väntar på signaler som är så tydliga att vi nästan redan har svaret, då har vi också väntat för länge innan vi agerar.

Tidigt agerande börjar sällan med att någon vet exakt vad som pågår. Det börjar med att någon tar sin oro på allvar, väger in möjligheten och därför kan agera tidigare.

Hur ser det ut hos er? Är cheferna rustade att agera när det finns en oro, även när signalerna inte ger något tydligt svar?

/ Fredrik Lyrblad

Lyrblad Recovery hjälper arbetsgivare att förstå mer, agera tidigare och fatta bättre beslut inom alkohol, droger, spel, skadligt bruk, beroende och rehabilitering i arbetslivet.