Beroende och hjärnan
Vi människor gör ibland saker som vi vet inte är bra för oss. Ändå fortsätter vi. Det är lätt att tolka det som brist på vilja, men förklaringen är ofta betydligt mer komplex.
I filmen berättar jag kort om varför hjärnans strävan efter balans kan vara en av förklaringarna till att vi fortsätter med något – även när vi vet att det skadar oss.
När avsaknaden av alkohol uppfattas som en obalans
Hjärnan strävar hela tiden efter balans. När vi utsätts för stress, oro eller annan känslomässig påfrestning söker hjärnan efter sätt att snabbt återställa den balansen.
Alkohol kan till exempel tillfälligt förändra hur vi mår. För stunden kan det innebära mindre stress, mindre oro eller en känsla av lättnad.
Vid upprepad konsumtion händer något mer.
Hjärnan börjar anpassa sig efter alkoholen. Det som från början skapade en förändring i balansen blir så småningom något som hjärnan räknar med. Balanspunkten förskjuts.
Då kan avsaknaden av alkohol i sig börja uppfattas som en obalans.
Det är en viktig del i förståelsen av varför en människa kan fortsätta dricka trots att hon ser konsekvenserna, trots att hon själv vill förändra situationen och trots att omgivningen tycker att det borde vara självklart att sluta.
Det handlar alltså inte alltid om att viljan saknas.
Hos vissa sker den här förändringen snabbare och hos andra mer gradvis. Men när hjärnans belönings- och motivationssystem väl har förändrats räcker det sällan att säga:
”Du måste bara bestämma dig.”
För den som står bredvid kan beteendet vara svårt att förstå.
Varför fortsätter personen när det påverkar relationer, arbete eller hälsa?Varför blir löften inte alltid till förändring?Varför räcker inte konsekvenserna som motivation?
En del av svaret finns i hjärnans sätt att försöka skapa balans.
Det betyder inte att individen saknar ansvar för sina handlingar. Men det betyder att vi behöver förstå vilka krafter som faktiskt påverkar beteendet.
Förståelse förändrar hur vi möter människor.
När vi ser skadligt bruk och beroende som mer än en fråga om karaktär eller viljestyrka blir det också lättare att ställa andra frågor:
Vad är det som har förändrats?
Vad behöver personen hjälp med?
Och vilken insats kan skapa förutsättningar för verklig förändring?
Om du känner igen det här hos dig själv, en medarbetare eller någon närstående – börja med att ta reda på vad som faktiskt händer.
Rätt förståelse är ofta första steget till rätt stöd.
Kommentarer